Members from our organisation has contributed and signed the text below, published in Aftonbladet 2025-04-19 (https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OoAVaO/europa-behover-inteensidigtfler-stridsflygplan-och-missiler-utan-dialog-och-diplomati-skriver-105-debattorer)
DEBATT. Europa har beslutat sig för att investera hisnande 800 miljarder euro i en genomgripande militär upprustning, med hänvisning till försvar av den så kallade ”regelbaserade ordningen”, ej att förväxlas med FN-stadgan.
Men låt oss vara tydliga: Denna ordning är ingen fredlig ordning, utan en konstruktion som utvecklats av västvärlden under USA:s ledning, med syftet att säkra västvärldens dominans och livsstil. Den bygger på en självbild där vi i väst ser oss själva som rättfärdiga ”ledare”, samtidigt som vi ignorerar vårt eget ansvar för globala konflikter och problem. Just detta sätt att försöka dominera världen hindrar oss samtidigt från att förstå orsak och verkan och utgör snarare en del av problemen i dagens internationella konfliktdynamik – än lösningen.
En sådan världsordning har inte längre någon legitimitet i stora delar av världen, men framför allt saknar den kapacitet att möta vår tids verkliga och existentiella hot: Klimatkriser, pandemier och internationell kriminalitet. Dessa hot kan aldrig bombas bort eller mötas med fler vapen – tvärtom fördjupas problemen av en ständigt tilltagande militariserad logik.
Hoten mot vår existens är långt ifrån så entydiga och omfattande som ibland målas upp
Den politiska ledningen, i Europa såväl som i vårt land, använder ofta överdrivna och ensidiga hotbilder om Kremls och islamistiska intressen för att rättfärdiga militär upprustning. Självklart finns hotfulla element från både Ryssland och extremistiska grupper, men hoten mot vår existens är långt ifrån så entydiga och omfattande som ibland målas upp.
Rysslands invasion av Ukraina måste fördömas, precis som andra folkrättsbrott runt om i världen och då även dem i Gaza och USA:s övergrepp i kriget mot terrorismen. Det innebär inte att Rysslands agerande kan tolkas som ett hot mot hela Europa på det sätt som den dominerande berättelsen gör gällande. Dessa hotbilder används snarare strategiskt för att underbygga en militariserad Keynesianism – att med lånade pengar försöka lyfta Europa ur lågkonjunkturen genom militärteknologisk utveckling. Detta recept är en kortsiktig illusion som underminerar vår framtid, vår välfärd och vår möjlighet att hantera de verkliga utmaningar vi står inför.
Europa behöver inte ensidigt fler stridsflygplan och missiler, utan dialog och diplomati. Vi behöver en ny, inkluderande säkerhetsstruktur som bygger på genuint samarbete och multilateralism, grundad i global rättvisa och hållbar fred, inte i fortsatt dominans och konfrontation.
Vi har historiska förebilder att luta oss mot. När Kennedy 1962 avvärjde kärnvapenhotet berodde det på hans förmåga att förstå motpartens perspektiv och motiv. Han förstod att Sovjets agerande med kärnvapen på Kuba var ett svar på Natos egna kärnvapenbaser i Turkiet. Genom dialog skapades säkerhet för båda sidor.
Olof Palme fortsatte detta arbete 20 år senare och visade genom kommissionen för gemensam säkerhet att verklig säkerhet aldrig kan nås genom militär överlägsenhet utan genom ömsesidig förståelse. Stockholmskonferensen under 1980-talet visade hur dialog och förtroendeskapande åtgärder kunde minska spänningar och möjliggöra nedrustningsavtal.
I dag, när hotet om ett nytt kärnvapenkrig åter är akut, svarar EU och Nato med en ensidig politik av avskräckning och militär upprustning. Därför behöver vi lyfta Hans Blix begrepp om strategisk empati – det vill säga vi behöver begripa motpartens perspektiv, upplevda hot och långsiktiga intressen.
Sverige och Norden kan här inom ramarna för sina Natomedlemskap spela en avgörande roll genom att kombinera svensk diplomatisk tradition, norsk medlingserfarenhet, finsk strategisk eftertanke och dansk internationell räckvidd. En nordisk stabilitetspakt för gemensam säkerhet, påskyndad och stärkt av civilsamhällets krafter, kan på detta sätt erbjuda ett trovärdigt alternativ till dagens destruktiva upprustningspolitik.
Fred uppnås aldrig genom enbart militär styrka
Vi vet av historisk erfarenhet att stabilitet och fred aldrig uppnås genom enbart militär styrka. Trots det är i dag samtliga svenska riksdagspartier överens om att säkerhet bara kan nås genom militär avskräckning, medan röster för nedrustning och dialog tystas och förlöjligas. Men dessa röster måste höras tydligare än någonsin – eftersom alternativet är förenat med enorma risker.
Europas ekonomiska problem löses bäst genom investeringar i grön teknik, välfärd och hållbar infrastruktur, inte genom ytterligare militarisering. En oansvarig militär upprustning kommer att dränera resurser som behövs för verkliga säkerhetsutmaningar och hotar därmed demokratin och möjligheten till hållbar fred. Det är dags att erkänna att västvärldens jakt på dominans och dubbla måttstockar är en del av den osäkerhet vi lever i – inte lösningen – och att vi har ett ansvar att bidra till dialog utifrån den insikten.
Vi behöver välja en annan väg, en väg värdig vår tid och de verkliga utmaningar mänskligheten står inför.
Hans Abrahamsson, fd gästprofessor Globala Politiska Studier, Malmö Universitet, docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet
Jan Otto Andersson, docent i internationell ekonomi, emeritus från Åbo Akademi, Åbo, Finland
Carsten Andersen, talsmand for Århus mod Krig og Terror
Sigurd Allern, professor emeritus i journalistik, Stockholms universitet
Gösta Alfvén, docent Karolinska Institutet, barnläkare
Anna Ardin, författare, diakon och forskarstuderande vid Ersta Sköndal
Henry Ascher, professor, avd för samhällsmedicin och folkhälsa, Göteborgs Universitet
Inge Axelsson, barnläkare, professor emeritus, MittUniversitetet, Östersund
Gunnar Bergdahl, kulturskribent, medlem i Kulturförsvaret
Johanna Bergström, lektor i Globala studier, Jönköping University
Lisbeth Birgersson, docent arkitektur, Chalmers, Göteborg
Ia Ingalill Bjartén, medlem i Nordic Peace Alliance, Sverige
Tord Björk, medlem i Nordisk Peace Alliance, Sverige
Nina Bondeson, bildkonstnär, medlem i Kulturförsvaret
Einar Braathen, forskningsprofessor i internasjonale studier, OsloMet (Oslo Metropolitan University), samordningsgruppen i Nordisk Fredsallianse
Ingeborg Breines, fd direktör i UNESCO och president i International Peace Bureau
Eva Brunne, biskop emerita
Carl Cassegård, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik, Linköpings Universitet
Jan Christensen, docent i historia, Göteborgs universitet
Magnus Dahlstedt, professor, Linköpings universitet
Edmé Domingues, docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet
Ingalill Ek, medlem Kvinnor för fred
Leif Eriksson, fil dr i Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet
Jonas Ewald, doktor i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet
Maj-Lis Follér, pensionerad docent Humanekologi. Göteborgs universitet
Janne Flyghed, professor emeritus, Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet
Tomas Forssell, artist, producent, medlem i Nynningen och Kulturförsvaret
Mats Friberg, docent emeritus i sociologi, fredsforskare, Göteborgs Universitet
Emanuel Furbacken, pastor, samordnare för interreligiös dialog
Mattias Gardell, professor, CEMFOR, Uppsala universitet
Susanne Gerstenberg, talesperson Kvinnor För Fred
Nina Gren, universitetslektor i socialantropologi, Lunds universitet
Mattias Hagberg, författare, kritiker, journalist
KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Peo Hansen, professor i statsvetenskap Linköpings universitet
Agnes Hellström, författare och fredsaktivist
Lars Henriksson, pensionerad bilarbetare, kulturskribent
Stig Henriksson, fd riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för V
Marcus Herz, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet
Alf Hornborg, professor emeritus i humanekologi, Lunds universitet
Ann Ighe, lektor i ekonomisk historia, Göteborgs universitet
Lena Jarlöv, docent Arkitektur, Chalmers
Jörgen Johansen, redaktör Irene Publishing
Patrik Johansson, docent i freds- och konfliktstudier, Umeå universitet
Jea Jonsson, medlem Kvinnor för fred
Stefan Jonsson, professor vid REMESO, Linköpings universitet
Bent Jörgensen, fil.dr i Freds- och utvecklingsforskning, Universitetslektor, Institutionen för Globala Studier, Göteborgs Universitet
David Karlsson, idéhistoriker, bokförläggare
Svante Karlsson, pensionerad docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet
Eva Lannö, rektor, medlem i Svenska Freds
Jan Larsson, docent i anestesiologi, Uppsala universitet, Överläkare i anestesi och intensivvård, fd ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen
Sven-Eric Liedman, professor emeritus, idéhistoria, Göteborgs universitet.
Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet
Tobias Linné, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds Universitet
Torbjörn Loden, professor emeritus i sinologi, Stockholms Universitet
Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författare
Anna Lundberg, professor i rättssociologi, Lunds Universitet
Johan Lönnroth, docent i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet, fd vice ordförande i V
Eva B. Mannheimer, sociolog, GU
Teemu Matinpuro, medlem i Nordic Peace Alliance, koordinations- kommitté, Finland
Per Månson, professor emeritus i sociologi, Göteborgs universitet
Valter Mutt, före detta riksdagsledamot MP
Ulrika Nandra, författare och journalist
Elena Namli, professor i Etik, Uppsala Universitet
Anders Neergaard, professor i sociologi, Linköpings Universitet
Anders Nilsson, doktor i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet
Manuela Nilsson, docent i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet
Christer Nilson, filmproducent, medlem i Kulturförsvaret
Marika Palmdahl, präst. Kyrka och social förändring, Svenska kyrkan
Inka Persson, medlem Kvinnor för fred
Hanne Petersen, medlem i Nordic Peace Alliance Danmark, och i Kommittén för Women’s International League for Peace and Freedom
Ester Pollack, professor emerita, Stockholms universitet
Helge Ratzer, vice ordförande, Fredsministerium, Danmark
Erica Righard, professor i socialt arbete, Globala Politiska Studier, Malmö Universitet
Helena Ringnér, leg.psykolog, diakonkandidat, Göteborg
Sylvia Rönn, medlem i Kvinnor för fred
Birger Schlaug, tidigare språkrör MP, författare
Michael Schulz, professor, freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet
Gudrun Schyman, fd partiledare, folkbildare
Ove Sernhede, professor emeritus, Göteborgs universitet
Tapio Salonen, seniorprofessor, Malmö Universitet
Lena Steinholtz Ekecrantz, fil dr, medlem i Kvinnor för fred
Frida Stranne, docent Freds- och utvecklingsforskning, Högskolan i Halmstad
Ragnar Strömberg, poet, översättare, dramatiker, kritiker
Per Sundgren, fd kulturborgarråd
Vibeke Syppli Enrum, sociolog och medlem i Women’s International Leage for Peace and Freedom, Danmark
Ashok Swain, professor i Freds och konfliktforskning, Uppsala
Majken Jul Sørensen, docent i sociologi, Karlstads universitet
Göran Therborn, professor emeritus i sociologi, Cambridge University, UK
Catharina Thörn, professor i kulturstudier, Göteborgs Universitet
Håkan Thörn, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i filosofi, Stockholm universitet
Karin Utas Carlsson, fil dr pedagogik, medlem i Nordic Peace Alliance
Cecilia Weimarck Frogoudakis, universitetslektor,universitetet i Bergen & styrelsemedlem Women’s International Leage for Peace and Freedom, Norge
Gunnar Westberg, professor emeritus, medicin, Sahlgrenska akademin
Lisa Westberg, präst, Carl Johans Pastorat, Göteborg
Cecilia Verdinelli, läkare, kulturskribent
Stellan Vinthagen, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Gill Widell, docent i Företagsekonomi, GU
America Vera Zavala, författare och kulturarbetare, Stockholm
Lars Åkeson, medlem i Ingenjörer för Miljön
Jan Öberg, docent, fredsforskare, direktör för TFF, Lund
Gustaf Ödquist, präst, Svenska kyrkan.
Joakim Öjendal, professor, Freds- och Utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet